Min kära lilla pöjk tog sig tid att visa mig hur en brud under ett pakistanskt bröllop ska se ut. Han visade de vackra brudklänningarna och smyckena, men det som jag fastnade för var det vackra kroppsmålningarna, även kallade Henna eller Mehndi som det heter på Urdu. Jag spenderade en hel eftermiddag på att bara kolla in bilder av dessa och även filmer på youtube som visar folk som gör dem. Jag finner detta så fashinerande att jag bara måste blogga lite om detta. Thank you Sikander, I love you....^^

Först och främst måste man hitta Henna-pulver, det brukar finnas i de flesta orient-shoppar. De kostar inte så mycket om den du köper det av är ärlig. Finns en orient shop i Linköping som säljen färdigblandade små påsar för ca 40 kronor (räver till ca en hand beroende på det mönster du väljer att göra) och pulver som man blandar själv, med medföljande påsar, för 24 kr, inte dyrt alls med andra ord. Sen är det bara att följa bruksanvisningarna på baksidan och kör så det ryker.

Man fyller påsarna med den skapade massan.

 

 

Det allra viktigaste innan du börjar att leka på kroppsdelar kan det vara smart att öva och ha ett mönster i åtanki i förhand, speciellt med tanke på att tattueringen kan hålla upp till 8 veckor. Ett tips på hur man övar kan vara att rita en hand på papper och testa dig fram till något som du känner att du tycker om. Ha i åtanke att du inte behöver hålla dig till händerna, fötterna kan vara bra att börja med eftersom du kan använde "rätt" hand till båda fötterna.

 

 

 

Så här kan det se ut när man börjar.

 

 

 

 

När mönstret är färdigt måste färgen sitta kvar i 1 timme innan

du kan tvätta av den.

 

 

 

Sen kan du njuta av ditt resultat.

 

Att tänka på:

START SMALL!!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lycka till!^^                       

Var och kollade runt lite på IMDBs hemsida och hittade en film som handlade om mysteriet bakom George Reeves's död (självmord eller ej), för er som inte vet eller kommer ihåg så var det George Reeves som hade äran att spela Superman först av alla (enligt min åsikt med tanke på att de allra första filmerna var stumfilmer...). Filmen heter "Hollywoodland" och det är självaste Reeves-kopian Ben Affleck som har fått äran att spela Mr Reeves. Har faktiskt inte sett filmen än, mycket på grund av att filmen verkar en smula hopping och bara trailern gjorde en förvirrad...

Hur som haver så kom jag fram till den något ironiska slutsatsen att det verkar vara otur att spela rollen som Stålmannen (Vänta bara Tom Welling xD). Efter George Reeves dog fick en herr Christopher Reeve ta över hjälterollen 1978 (Trots namnen och ironin är var dessa två INTE släktingar). Man tror att George blev mördad, andra tror att han tog livet av sig, men än idag finns det inga bevis som backar upp att någon av dessa stämmer (man funderar lite på vad mordutredarna pysslade med under denna period med tanke på Elvis och miss Monroe, just saying...).

Den 27:e maj 1995 var Christopher Reeve med om en olycka när han och hans fru var ute och red. Det hela slutade med att han blev förlamad från nacken ner, han kunde knappt prata själv och den enda kroppsrörelse han åstadkom var att röra sin vänstra arm i en viss vinkel. Efter sin olycka började han reagera på att det finns andra människor runt om i världen som lever med samma komplikationer som han själv, vilket gjorde att han började skänka pengar till välgörenhet för att hjälpa nervskadade individer. Christpher Reeve dog till sist år 2004.

Blev tipsad om denna rulle av min kära kusin och tänkte faktiskt att jag skulle ge den ett försök.

Filmen handlar om verkliga händelser och innehåller riktiga bevimaterial och dokumenteringar från riktiga fall. Abbey Tyler (Milla Jovovich) är en psykolog som för en period sedan bevittnat mordet på sin make (i parets sovrum), men kan på något sätt inte komma ihåg hur gärningsmannen såg ut. Till sist ber hon en vän, som också är psykolog, att ge henne en hypnossession. Trots starka reaktioner under hypnosen, kan hon ändå inte beskriva gärningsmannen. några dagar senare fortsätter hon arbeta och märker konstiga samband mellan många patienters historier om sömnsvårigheter. Det visar sig att de vaknat vid samma tid och sett en vit uggla sitta utanför sovrumsfönstret och bara stirra på denne. Abbey vill försöka behandla en av sina patienter under hypnos, vilket patienten går med på. Under sessionen försöker hon få patoenten att gå tillbaka till den tid han senast såg ugglan, och försöka komma ihåg om det hände något annat. Patienten får panik och skriker om att någon kommer in i rummet och "släpar iväg" honom. När Abbey till slut lyckas väcka honom ur hypnosen vill han inte berätta någonting om det han återupplevt, utan beklagar sig från sessionen. Samma kväll ringer polisen till Abeby och säger att patienten hotar att döda sin familj och vill prata med henne. Abbey hinner dit för att höra desperat gråt från patienten och sen göör han det han hotat att göra. Denna händelse gör att Abbey börjar se på dessa fall med ugglan som något mer än bara patientfall, hon börjar sakta sy trådar mellan dessa fall och sin egen makes död och väver in sig i händelserna tills hon snart inte längre kan hitta ut...

Denna film gav mig rysningar och man ville inte ens pausa för en toapaus. För mig kändes denna film som en radikal ögonöppnare som man bara inte kunde få nog av. En del scener är så berörande att till och med jag fick tårar i ögonen, inte av sorg utan mest a chock över det man fick se (de är de verkliga filmklippen som visas).

När jag först började se filmen började jag tro att det skulle vara som en dokumentär (typ som "paranormal activity"), men filmen övergick sedan som en vanlig film och förtsatte som en väldigt snygg sammanflätning av orginalklippen och skådespelarnas sida. Filmen är mycket skickligt gjord, tror man inte på det som Abbey försöker bevisa kan jag garantera att du blir övertygad på ett eller annat sätt.Jag fick sova med Kissekatten nära och persienerna noggrant ihopdragna för att kunna somna den kvällen.

Filmen gav helt enkelt ett JÄVULSKT stark intryck. det är sorgligt att IMDB bara har gett den 5,9/10. Mitt betyg är helt klart 9, kanske till och med 9,5. Rekomenderar denna till nyfikna, övertygade och personer som inte vet vart de står i frågan om det finns annat liv. Du bör kanske ha fyllt 16, men det beror helt på hur pass känslig personen i fråga är. Och glöm inte "the truth is out there"....

Se inte denna strax innan du går och lägger dig...

Filmen handlar om problemen med gränsen mellan Texas och Mexico, fast mycket orealistisk sådan (mycket är överdrivet). Machete (Danny Trejo) tvingas fly över den mexicanska gränsen efter hans fru och dotter brutalt mördats av "maffia-bossen" Torrez (Steven Segal).  I Washington gömmer han sig som illegal flykting och ligger lågt, framtills det att han kontaktas av en Mr Booth (Jeff fahey). Booth påstår sig vilja sätta stopp för den besinningslösa ledaren för slakten av illegala flyktingar (från den mexicanska sidan) och erbjuder honom 150.000 dollar i kontanter. Machete tackar ja till jobbet men blir istället en docka för att försöka "visa folket" hur farliga mexicanerna är. På flykt från polismyndigheterna finner han nya vänner i resistensstyrkorna, och kämpar för frihet tillsammans med bland annat Luz/She (Michelle Rodriguez) och sartana (Jessica Alba).

Personligen tycker jag att handlingen är kanon, men manuset är lite på håret för volgär... man påmins ständigt av scenerna i kill bill vol.1, det vill säga att det sprutar ofta blod oavsett skadan. Det är faktiskt bra att någon har stake nog att göra en så pass rå film om mänskliga rättighets kamp, ser man hur långt det kan gå med rasismen kanske någon "rasist" öppnar ögonen och försöker förstå vad det faktiskt innebär att vara förtryckt.

Det som jag tycker gör att filmen kan upplevas spåra ur, är att denna så kallade kvinnokarl får sig ett snabbt ligg med nästan varenda kvinnlig karaktär han bemöter (tack och lov har Herr regissör klippt bort sexscenerna, så man slipper se juppandet *phu*). Alla karaktärer går rakt på sak och det är ganska lätt att förstå att man tagit saker ur verkligheten, kryddat drastiskt och satt ihop det till en film.

Trots några negativa åsikter vill jag ändå ge denna rull 6/10 i betyg. IMDB's betyg: 7,1/10. Jag skulle dock rekomendera att ingen (utom härdade personer) ser denna film innan de fyllt 16, är man överkänslig för blod och sån skit kanske ma inte bör se den alls.  Se den eller ej, vilket som bestämmer du^^.

Jag kollade för en liten stund sedan på filmen "Machete", och blev rent ut av äcklad av att se en gammal "actionhjälte" som elak skurk. Vem kan detta vara om inte självaste Steven Segal? *suck*

Det han gjorde på 90-talet var en sak. Ok budget och ibland ganska coola aikido-fightscener, men de sista 10 åren? Herregud! Jag försökte för ett tag sen nämligen själv titta på en av Seagals senare filmer, "Mercenary For Justice" (2006). Jag vet inte om jag hade något tillfälligt fel i huvudet eller så, men jag kunde inte ens hänga med i handlingen. Till stor del utspelade sig filmen i Sydafrika med legosoldater och CIA-agenter i en nå jävulskt förvirrande soppa. Trots platsen så var det inte att tala om några djupa apartheid-frågeställningar eller männskliga rättigheter direkt, utan det sköts och härjades besinningslöst redan från start. Jag ids inte avslöja något mer av denna skitrulle, utan frågar mig istället varför man ens kom på tanken att sätta en gammal kampsports-veteran att skriva manus? Vem fan kan tänka sig betala för det? :/

Jag kollade även hans mini historik på IMDB.com, och man måste faktiskt medge att han är jävligt duktig på det han gör och han har inte LITE höga meriiter. Han har bland annat svart bälte i karate och judo och är mästare i aikido och kendo, vilket låter tankarna vandra runt som Courtny Love på rehab. Han älskar japanskt kultur så mycket att han lärt sig språket (talar flytande), och är den allra första utlänningen i Japan att ha fått tillfälle att ta emot instruktioner av en äkta japansk Aikido Dojo (en mästare i japansk aikido), vilka knappast förklarar hans ego eller hans viktökning.

Man undrar ju också hur det är med Steven Seagals självbild. Jean-Claude Van Damme verkar ju i alla fall vara tillräckligt djup för att ifrågasätta sin actionhjälteroll i "JCVD" (2008), men Seagal puffar på som vanligt. Faktum är att han ser ut att ha gått ner i samma träsk som Chuck Norris gjorde med serien "Walker, Texas Rangers". Och då menar jag träsket för självinsiktslös flykt tillbaka till ungdomen. Men medans Chuck Norris vill vara karate-cowboy så vill Steven Seagal istället vara någon typ av före detta CIA-verksam shaman eller möjligtvis green peace-Indian. Han ser sig själv som en ikon och utger sig för att vara buddhist, sen när fick Buddhister rätt att begå mord - han tar ju fan livet av lusten i oss alla.

Någon annan än jag som känner sig passivt beroende av att köpa denna tidning så fort man ser att en ny kommit ut i affärena? Inte? Nä, de kanske bara är jag då, men om du har provat på tidningen kanske du lagt märke till att företaget "Bonniers korsord" ofta gör feltryck i nästan alla nummer. Jag märkte en gång att ett av "sökorden" hade ett ord som saknades... och i samma tidning var det också fel på en "ormask". Efter detta har jag försökt hålla extra utkik efter liknande fel i tidningen och funnit minst ett i varje upplaga... 

Gör Bonniers korsord detta med flit för att få färre "vinnare" eller är det slumpartat? Det verkar en aningen väl många fall för att vara slumpen men det är bara de som trycker tidningen som vet säkert. Fortsätt gärna att spekulera och om det nu är så att även du sett detta men inte idats bry dig eller något annat, berätta gärna^^

Är barnsligt nyfiken xD

1: Let me be your wings, let me be your only love. Let me take you far beyond the stars. Let me be your wings, let me lift you high above, everything we're dreaming of will soon be ours. Anything yu desire,anything at all. Everyday I'll take you higher and I'll never let you fall.

Let me be your wings, leave behind the world you know for another world of wondrous things. We'll see the universe and dance on Saturn's rings, fly with me and I will be your wings.

Anything that you desire, Anything at all (anything at all)
EverydayI'll take you higher and I'll never let you fall.

2: You wil be my wings (let me be your wings)
You will be my only love, get ready for another worlld of wondrous things.

1+2: We'll see the universe and dance on Saturn's rings

1: Heaven isn't too far

2: Heaven is where you are

1+2: Stay with me and I will be your wings...

Detta är den amerikanska versionen av WB's filmsång från "Tummelisa" "Flyga fri". Personlingen älskar jag den svenska versionen av sången men gillar den amerikanska sångtexten mer än den svenska. Men vem kan väl ens drömma om att radera Johan Wennerstrands ljuvliga röst med den andra versionen? Nej hans röst är källan till allt liv i sången, speciellt med tanke på att den amerikanske sångaren låter som en kalkon på hash som tror att sjunga falskt är ett måste... Han kan inte ta en ton och Sverige borde börja ha samma krav på talang för dubbade filmer som de hade under 80-90-talet.  Den svenska versionen av sången kan du se nedan detta^^ Enjoy!

1: Vill du flyga friska du bara ta min hand, vi ska se var stjärna lyst klar. Du kan flyga fri, följa mig till sagans land och att varje dröm blir sann är torn ett svar. Jag vill ge dig allt du önskar, ge dig allt jag har. Du är trygg i mina armar, där du jämt ska stanna kvar. 

Vill du flyga fri, sväva i en djupblå rymd till en vacker värld, en utopi. Vill ge dig ringarna Saturnus snurrar i, ta min hand och kom så flyger vi.

Jag vill ge dig allt du önskar, ge dig allt jag har (ge dig allt jag har)
Du är trygg i mina armar, där du jämt ska stanna kvar.

2: Jag kan flyga fri (du kan flyga fir)
Jag bara tar din hand (Vill visa dig en vacker värld, en utopi)
Vi ska se var stjärna lysa

1+2: Snart bär vi ringarna Saturnus snurrar i

1: Himmlen går att nå här

2: Himmlen är där du är

1+2: Ta min hand och kom så flyger vi...

Blunda ett litet tag så ditt hjärta kan få se hur det egentligen är med allt som händer i vårt liv. Häng med till en plats så underbar och skön och helt fantastiskt grön.

Tänk dig ett sammarkand, ja ett paradis på jord. Fåglar som kvittrar högt och deras sånger blir till ord. Ett liknande ställe har du aldrig sett och allting där känns rätt. Om vi hjälps åt och verkligen försöker kan vi nog få en helt fantastisk jord. Säg; varför är vår värld så hård och kall nu? Ge bara lite kärlek och se hur allting gror.

Kanske det är en dröm, en dröm kan lätt bli sann bara man vågar tro och finna kärlek i vårt land. Vi kan få våran jord att blomstra om vi försöker att sammarbeta. Du ska få se en syn så fantastikt skön, tänk dig en plats som är både varm och solig och helt fantastikt grön. Tänk dig ett land som är varm och solig och helt fantastiskt grön...

Den som nu inte har lyckats räkna ut det så kommer denna underbart naiva sång från en av WBs klassiska barnfilmer, nämnligen "Trollet i Parken". Detta är en av mina absoluta favoriter när jag var liten och vem kan väl någonsin undgå att minnas det elaka Gnorga som ville förvandla allt till sten med sin tumme och Stanley som inget hellre önskar än att förvandla allt till grönskande liv med sin gröna tumme?

Har du inte sett denna är det ett måste.

Vill man se det som något positivt att fylla 20, så är det nog ingen vits med att du läser detta. Jag har märkt att nu för tiden har unga tjejer, och säkert killa med för den delen, börjat känna sig gammla när det är dags att fylla 20. Det är kanske inte så logiskt med det är ofta så. Man kan tänka sig att "vadå gammal? De har ju hela livet framför sig", men eftersom kraven på oss som individer växer för varje år är det inte så konstigt att man känner så här.

Många flickor har redan hunnit bilda egen familj när de fyllt 18, och det verkar ha blivit en trend att bli gravid innan man har en egen inkomst. Självklart bildas normer ur detta, normer som säger att det är onormalt att inte ha barn vid 25 års ålder. Det är faktiskt ganska skrämmande när man tänker på det, att om tillräckligt många individer börjar med det vill de flesta i samhället göra detsamma för att kunna följa upp trenden.

Ofta är det så att många unga tjejer känner att de har så många krav på sig och anser att de inte hunnit göra något de har velat innan de fyller 20. Man får en svag känsla av panik och känner hur stressen växer, precis samma symtom som fyrtio -eller femntioårskrisen för med sig. Då börjar man ju undra: "Är tjugioårskrisen det nya modet?"

Once upon a time there was a girl with grace and prime.
She was unknown about the world, and had never convicted a crime.
But one day her father came back from his jurney of pride,
he had a suprise for her, it was another bride.
She had two daughters who were cheeky, but had clean skin.
Danielle knew from the first time she saw them she would never fit in.

One week had gone and there was no fun
because Daniells father was going back on the jurney he had begun.
But the woman had sneeked poison into the poor mans glove.
She had done that without a spot of love.
He fell down from his horse
and the animal kept another corse.
When his daughter found him he lay like in his bed.
He had no sign of life, he was dead.

Ten years laiter Daniella was her stephmothers slave.
She felt it like she was digging her own grave.
This was a nightmare as cruel as the beat of a drum.
Now she was dressed like a pig, Cindarella she had become.

To be continued...